Kan det inte bara trilla ner världens mysigaste, roligaste kille ovanifrån?
Jag är inte desperat alls, det bara låter så...jag vill inte känna mig ensam längre.

Fick värsta kärleksförklaringen på Fejjan ikväll, tänk om det hade varit så lätt så man kände likadant för den berörda personen...men ack, nej.
Varför göra det lätt för sig när man kan göra det svårt?

För övrigt ska jag gå ner i arbetstid, och hoppas på att det funkar...jag känner att det skulle vara SÅ mycket värt att få lite mer tid.

Nä, nu får det vara nog!

Endera helgen träffar man en supertrevlig kille, som naturligtvis är särbo.
Andra helgen träffar man en ännu trevligare kille, som sen försvinner upp i rök.
Kvar är the bad and the ugly...

Jag behöver lite kärlek.