Modevisning på stort varuhus.
Kunde varit så roligt med den efterföljande shoppingen, om det inte vore för det att jag knappt vill se mig i spegeln just nu.
Och fan...det går ett par dagar som känns rätt OK, sen kommer en svacka igen.

BLÄ.

Trasig

Men, idag har jag i alla fall inte gråtit. Alltid något.

Trasig

Jag känner mig som en sönderslagen vas... en massa bitar.
Ska det gå att limma ihop mig?

Jag vill inte känna såhär mycket. Jäkla skitkänslor.

Untitled

Ett känslomässigt vrak.
Big time failure.

Mitt hjärta svämmar över

Jag trodde jag var stark.
Jag trodde jag skulle kunna se dig igen.
Det gick bra, nästan för bra. En stund.

Sen svämmade allt över.
Jag vet att jag tog rätt beslut.
För visst var det så?

Ny dag, ny start.

Då var jag tillbaka på ruta noll igen då.
Tillbaka till singelträsket.

En putt i rätt riktning, åtminstone.

Frågade min chef idag om hur min framtid skulle bli, och jag får vara kvar efter provanställningens slut...gissa om det känns skönt.

Jag har världens bästa chef!

This is how it should feel, right?

VARFÖR visar den inte länken? *Grr*

http://www.youtube.com/watch?v=SgnjwUMPCgA&feature=related

"I want to fall from the stars and straight into your arms"

"How am I supposed to live without you?"
"Need you tonight"
"Every beat of my heart"
"When you walk in the room"...

Ovanstående nämnda låtar är ett axplock av min senaste Spotifylista...sprängfylld av trånande, softa, ljuvliga, smöriga låtar.

I brist på ett eget liv sprängfyllt av åtrå och lustar får jag väl förkorva mig i musikens förlovade värld.

"Avundsjuk, jag är så avundsjuk!"

Ja, jag blir faktiskt en smula avundsjuk när jag ser hur en av mina allra närmaste vänner funnit äkta kärlek.
Pirr och passion!
Tro inte annat än att jag är jätteglad för hennes skull, men jag märker ju att det är något som saknas här...

Nu känns det sådär jobbigt igen.

Så fort jag börjar tänka på något med lite substans så känns det som om fasaden krackelerar en liten millimeter till.
När man inte orkar mer, vad händer sen?

Nu hade jag ju inte tänkt att inte orka, men ibland känns det fan som något negativt håller på att hända.
Gnistan, var någonstans under resans gång tappade jag den?

Dessutom blir det inget med att träffa karln nästa helg, som det ser ut...och jag som behöver fylla på mitt närhet- och sexförråd med någotsånär jämna mellanrum. Bajs.

Then what?

Snälla övermakt: låt mig träffa någon med lika stark sexdrift som jag!
I morse bad jag nästan om ursäkt för det, men på ett lite vitsigare sätt.

Jag har det ju bra, men var är passionen?

Nej, nu går jag och lägger mig så jag slipper känna denna tristess.

Dags att bli sjuk igen?

Den 15/11 var det så dags igen...för operation.
Undrar om min kropp tänker bli sjuk igen, lagom tills det är dags...

På marknaden.

Man blir ju lite smickrad när en snygg kille vill träffa en igen.
Vi hamnade i säng en gång, och det var i mina ögon helt uselt.
Nåja, det är en liten egoboost hur som helst.:)

Jag längtar också!
Känner mig utsvulten på mänsklig närhet.
Sitter just nu och lyssnar på P´s Spotifylista, och längtar lite extra.
Känns inte som vi sågs igår...känns som det var en evighet sedan. ♡

Måndag, än en gång.

Så var det åter måndag.
En ny vecka, nya möjligheter typ.
Trött, det regnar...jag åker buss.
Nu längtar jag hem, och dagen har inte ens börjat.

Haft en mysig helg. Det är tur att jag är så bra på att hålla masken, och inte visa vem jag egentligen är och hur jag egentligen mår. Eller? Det är inte många på denna jord som känner mig. På riktigt. Vad beror det egentligen på? Ofta har det känts som att folk inte tar sig tid att verkligen vilja lära känna mig. Nu ska jag inte säga att det alltid har varit så, men är man av den sorten som inte är superextrovert så hamnar man ofta i skymundan. Steg för steg försöker jag dock blotta mig för den person jag släppt in i mitt hjärta, och det går nog sakta men säkert framåt. Många gånger har jag tvivlat, men det är nog bara så att han också har ett skal som inte vem som helst kommer inunder. Lite skydd har man skaffat sig genom diverse törnen under åren, men man behöver inte göra sig ett pansar av stål... Det är svårt att blotta sig.